Vasaloppet ett lopp att både älska och hata, de 9 milen kan aldrig beskrivas som enkla utan är alltid som en tuff utmaning som kan gå bättre och sämre. Det är inte bara loppet som skall genomföras utan det är mycket som skall vara på plats innan man står där på startlinjen. Uppladdning vallning och ett långt väntande på att få lägga ut skidorna.
Starten gick bra för de flesta utan missöden, sen är alltid frågan skall man gå till höger eller vänster?. Tror att jag med ganska stor säkerhet kan säga att det är bra att stå långt till höger, men då får man vara beredd att köa från arla morgonstund och då får man vara galet morgonpigg. Redan innan kl 04:00 var de första på plats, sen växte köerna snabbt i kön.. En stund att reflektera kan man tänka och visst är ”nästan” lite mysigt att stå och prata med de man har runt sig. Märkligt var att man faktiskt släppte in folket i led 10 en halvtimme innan man gjorde det i de främre leden …jag kan förundras med de som står i led 10 som köar för att lägga ut skidor samtidigt känner man det galet att man själv står och köar i led 1 för att lägga ut skidorna för att få en så framskjuten plats som möjligt. Men vill man prestera så är DETTA väldigt viktigt finns mycket att tjäna på att står rätt…även om facit inte alltid är självklart.
Åter till starten och backen, viktigt att hålla tempo men framförallt att hålla stavar och skidor intakta och inte gå på för mycket rött ibacken. Vad jag läst så klarade de flesta backen bra.
Väl uppe tänker nog alla i första utförsbacken … hur går skidorna ??? Man håller tummarna och skall nu jaga framåt. Detta brukar vara en rolig resa över myrarna om man har dagen. Då kan man plocka åkare och tåg fram mot Smågan och Mångsbodarna.
Denna dag då det snöade trögsnö och blåste ihållande motvind dog snabbt den glägjeyran i någon annan mindre rolig känsla … det gick inte att passera enkelt. Det var typ 1 och i bästa fall 2 spår som gick okej och försökte man kämpa i de mindre körda spåren åts man snabbt upp och man tappade snarare än vann. Det också pga att den där familjära känslan långt fram att någon snällt släppte in en i tågen var ett bryskt svar – Här kommer Du inte in.
Inte vart det bättre känsla då annonseringen ekade ut genom högtalern längs spåret vilken placering man hade, vart en ”mental svacka smocka”, passerade Mångsbodarna som 1000 åkare …. då var som ridån ned … när man igentligen hade en 700 placering….. var fler som hade den erfarenheten och i ett sådant här lopp är det viktigt att få alla postiva signaler snarare än de dåliga. Inte vart det en lättare känsla då man i utförslöporna fick staka mer än som snabba år vara rädd att klara snäva kurvor.
Tips! … ni som har klockor som kan ta emot SMS funktion, penumerera så att ni får paceringarna på klockan. Har ni någon ni jagar så lägg till den också så har ni bra koll på hur ni ligger till.
För min egen del så fick jag rätt info om placering från mina anhöriga i Evertsberg och jag hade plötsligt någon att jaga några minuter framför mig …det gav helt annan energi. Kunde trycka på med positiv energi en lite stund …..
Detta var ett år då många bröt, så även jag. Den energi jag en liten stund hade försvann fort till att jag nästan stod still, kvarvarande 2 mil kändes oöverstigliga så bröt i Hökberg…bröt gjorde också några av våra normalt snabbaste åkare Carl och Anders.
Men då roligare att skriva om det som var bra denna dag och då vill jag lyfta fram vår Göran Hillgren som jagade oss ungdomar i spåret och körde in på 6:17:06, det som andre svensk i klassen H60, imponerande. Snabbast i klubben var Martin Svanborg som jag tror alltid på pigga ben landade in på en fin 315 plats vilket är grymt bra, den som sett denna kille ta sig an backarna med bensprattel gör kanske tom att Kläbo får se sig som en amatör 😉
Bland våra tjejer är det extra skoj att få lyfta fram Karin Nilsson som detta år gjorde ett väldigt bra lopp. Det som snabbaste tjej i klubben, på 7:28 och en fin 132 plats. Det var i paritet med hennes bästa Vasalopp. Så roligt att se den intervju som hon gjorde längs spåret. Jag tycker den visar det fokus våra åkare i klubben har …resultat är viktigt för oss …. något vi alla jagar i Vasaloppet på gott och ont. Det är många vänner kollegor och som följer vår framfart i spåren …. så visst känner man att man vill lyckas på just detta lopp. Även Johanna Tuuf som tränat flitigt år gjorde en framskjuten placering som 337:a
Så titta på denna intervju så blir det sååå tydligt att stå här i TV är det knappt något Karin har tid med …. och det är fokus. Har sett många intervjuer men detta var så skoj att se.
Att skriva detta inlägg har tagit en stund, det tar en stund att landa efter den tomhet som blir efter ett misslyckat Vasalopp. Men man suger åt sig av den energi de ger som har lyckats.
Så skoj att se så många i klubben både klara och prestera så fina resultat i ett av de tuffaste Vasaloppen de senste åren. Det oavsett om man kör på några timmar eller nyttjar hela dagen … att klara Vasan är alltid en fin prestation.
Tips/undran till Vasaarrangörerna …. varför tryckte man bara till 2 spår med skoter, kan tycka att man kunde kört upp alla spår. Vet inte säkert att det gjort någon skillnad, men …….. kanske.
Ett Vasalopp att hata eller älska.
//Coach Tommie en Humla utan vingar denna gång.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.